Det är med blandade känslor vi närmar oss hem till Lysekil. Vi har haft en fantastisk resa men att komma tillbaka till verkligheten och vardagen känns bra just nu. Vår resa har varit utvecklande på många plan. Vi har delat underbara upplevelser tillsammans, besökt fantastiska paradisöar och träffat massor nya bekantskaper som delar samma intressen som oss. Samtidigt har vi haft tillfällen då vårt förhållande verkligen satts på prov. Vårt värsta tillfälle var de tio dagarna vi hade kuling under slutet på vår första atlantenpassage då vi båda var så trötta att vi knappt kunde stå på benen. Vi var både psykiskt och fysiskt utmattade när vi väl kom i hamn på St. Lucia. Det är skrämmande när man tänker på att vi gjort en resa som flera personer varje år misslyckas med och liv förloras. Bara för några veckor sen fick vi höra om fyra brittiska män som försvunnit efter att deras segelbåt förlist på vägen hem. Det är med tillbakablick en otrolig känsla att vi två tillsammans har klarat att segla över Atlanten fram och tillbaka. Vi har löst alla problem på vägen, stora som små. Vi har båda blivit duktiga seglare och mycket tryggare och självsäkrare på sjön. All ensamtid vid rodret har gett dygn av tankeverksamhet och reflektion över livet. Att resa på detta sätt är verkligen livsbejakande. Nu ser vi fram emot att få umgås med familj och vänner och njuta av en härlig svensk sommar, för inget kan slå det!

När vi väl seglade från Brighton var vädret fortfarande inte ultimat. Vi motorseglade en del och fick snart tidvattenströmmarna mot oss. Det går inte att undvika på så långa sträckor i vår fart. Eftersom vi ville ha medström genom Dover straight, där strömmarna är som starkast, ankrade vi i några timmar inne i Dovers hamnbassäng för att invänta medström. Det regnade hela resan över och vi hade dessutom en del motvind när vi kom upp mot Holland. Vi tog då beslutet att gå in i hamn vid Den Helder.

Genuin lycka infann sig då vi upptäckte att tvätt- och torkmaskiner ingick i hamnavgiften vid Den Helder. Ytterligare lycka när vi fann Wasa knäckebröd för under tian. Det krävs inte mycket för att bli lite extra glad när man är ute på sjön. Vi har under resan betalat upp till 400 kronor för att få tvätta och 35 kronor för ett litet paket wasa.

Resan fortsatte mot Cuxhaven med både medvind och medström och gick därför mycket snabbare är förväntat. Det är annars en ganska tradig sträcka där man måste se upp för både oljeplattformar och vindkraftparker.

Vi stannade i Cuxhaven för att tanka och handla lite mat innan vi tog oss in i Kielkanalen. Vi hann in 20 km (total längd är ca 95 km) och lade till vid en fin badvik där vi snabbt tog fram grill och rödvin för en härligt välförtjänad kväll i solnedgången. Den varade inte länge för så fort vi ätit och lagt oss på soffan framför en film somnade vi båda två. Vi var helt slutkörda och det var så skönt att dessutom få lite extra sovmorgon. Vidare färd genom kanalen var lite småkyligt men så fort vi lämnade kanalen och seglade ut i Östersjön kom helt magiskt en fantastisk sol och värmen ökade på ett vindstilla hav. En stund hade vi med stängt kapell hela 30 grader i båten. Då var klockan åtta på kvällen.

Seglatsen in i Östersjön mot Lysekil går mellan de danska öarna. På vägen besökte vi Magnus Wahlberg på Fjord och Baelt i Kerteminde där vi fick se de två skarvar de tränat för forskningsförsök. Vi planerar också ett stopp på Anholt innan vi för sista gången kastar loss på vår färd mot Lysekil. Nu är det inte långt hem!