22nd to the 27th of February – Guadeloupe; St Francois, Petite Terre, La Désirade, Port Louis

March 10, 2014 in Travel Plans

Under seglingen till Guadeloupe fick Mikael sin första Barracuda, över en meter lång och 6,5 kg! Tyvärr finns stor risk till Ciguatera förgiftning i området så vi kunde inte äta den (kan ge nervskador och liknande så det är inte värt att chansa på de stora predatorerna). Däremot fick vi en liten tonfisk som vi kunde äta. När vi seglade till Guadeloupe hade vi inställningen att gå genom den kanal som separerar Basse Terre och Grande Terre. Först ville vi se Petite Terre så vi checkade in vid St. Francois på sydost sidan av Grande Terre, vilket är den närmaste ”port of entry” till Petite Terre. Där fick vi reda på att kanalen var stängd så vi fick göra om vår plan. Eftersom vi tyckte att St Francois var alldeles för turistigt och dyrt för oss och det i vår guidebok verkade som de flesta hamnar på sydsidan av fastlandet var liknande bestämde vi oss för att ta en lite udda rutt på ostsidan av Guadeloupe. Petite Terre är ”heaven on earth”! Det jämförs ofta med Tobago Cays men vi trivdes bättre på Petite Terre. Kristallklart vatten och en lång sandstrand. Vi fick snorkla med flera sköldpaddor (här är de inte märkta som på Tobago Cays) och se en massa leguaner på Terre de Bas. Mellan två små öar, Terre de Haut och Terre de Bas, finns ett tiotal bojar att fästa båten vid, då det är ankringsförbud. Även om det var så få bojar var det inga problem att få plats. Vi var där två nätter och hade 3-5 andra segelbåtar där under den tiden (de flesta fransmän som antagligen kom från Guadeloupe). Som Tobago Cays är det ett turistmål och under dagtid kommer småbåtar och någon enstaka katamaran med folk som mest håller till vid stranden. Ligger man nära Terre de Haut, som det är landningsförbud på, slipper man de flesta turisterna. Tidig morgon och efter 16 var det bara vi och de andra segelbåtarna. Vi gick iland på morgonen på Terre de Bas, innan turistbåtarna kom, och fick se massor av leguaner, även på nära håll. På buskar och grenar låg de överallt och solade. Vi såg säkert ett 50tal bara genom att stå på ett ställe och titta runt. Vi hade kunnat stannat på Petite Terre i flera veckor och snorkla varje dag bland sköldpaddor, hajar och rockor men tiden räcker inte till.

(Jag har några gånger ätit det goda skaldjuret Conch, eller också kallad Lambi. Vid Petite Terre fick jag för första gången se djuret på nära håll. Smakar gott men alldeles för söt-ful för att förtära. Som en stor snigel med stora ögon och en snabel.)

Vi seglade vidare till La Désirade (som i Doyles guidebok står att Columbus besättning tyckte var ”heaven on earth” efter en lång atlantenpassage). Vi ankrade i fiskehamnen där enbart en ensamseglare också låg ankrad. De enda turisterna vi såg annars var de som åkt en dagstur med färja från Guadeloupe för att ligga på stränderna. Lokalbefolkningen är dåliga på engelska men vi lyckades, med mina begränsade franskakunskaper och några förbipasserande engelsktalande, hyra en scooter för att se ön. En dag räcker för att utforska de vägar som finns på ön, vi stannade en natt. Det är en långsmal ö med en huvudväg från ena sidan till den andra med få avstickare. En av värde är vägen upp till en kyrka på toppen av ön. Det är så brant att ta sig upp så scootrar klarar inte av hela vägen upp. Ner är ännu värre då bromsarna inte klarar branten. Från den lilla kyrkan har man en fantastisk utsikt. Hela ön verkar vara tillhåll för fiskefamiljer. Här fick vi se masstillverkning av stora fisk och languster burar. Till Mikaels glädje kunde en av tillverkarna några få ord engelska och tillsammans med kroppsspråk och min förståelse av några franska ord kunde vi få svar på frågor om utformandet av burarna.

För att checka ut ur landet var det närmaste stället på vägen norr över Port Louis på nordsidan av Guadeloupe. Det var en tuff segling dit och vi kom inte fram förrän solen gått ner så vi ankrade i mörkret. Hittills på resan har vi inte sett så mycket mareld som vi såg denna kväll utanför Port Louis. Utan att röra runt i vattnet glittrade det. Port Louis är egentligen ingen offentlig ”port of entry” men det går att checka in och ut där. Igen hade vi kommit till ett ställe där det bara verkar bo fiskare. Vi letade efter wifi men allt som fanns var en pappershandel som hade två datorer med nät. Det tog oss en halv dag att hitta det stället men vi var glada över att det fanns något då vi var tvungna att läsa och skicka email asap. Innan vi seglade vidare mot Antigua köpte vi en skiva tonfisk av en fiskare i hamnen. Den skars med en machetes över ryggen som ett tvärsnitt. 1.5-2 cm bred skiva vägde 2 kilo och kostade ca 80 kronor per kilo. Det blev sushi första dagen och stekt tonfisk till lunch och middag i 3 dagar.