Time to head home! – Preparations for passage to Bermuda/Azores and Everyday Caribbean life on Nitassinan.

March 21, 2014 in Travel Plans

Förberedelserna för överfarten till Bermuda, och eventuellt Azorerna om vädret tillåter, är klara. Vi har handlat mat i mängder. Framförallt är jakten på gröna tomater och omogen frukt det svåraste då man vill att färskvarorna ska hålla så länge som möjligt. Seglingen till Bermuda från Anguilla bör ta ca 7 dagar och om vi seglar direkt till Azorerna tar det ca 20 dagar. Vi måste räkna med att vi kan få dåligt väder och därmed förbereda så mycket lättlagad mat som möjligt. Den första veckan går det bra med färdiglagad mat som förbereds innan avfärd men sen krävs det lite fantasi. Eftersom vi har en fast monterad spis, och inte en som gungar med i rörelserna av båten, så kan vi i hårt väder bara använda den för kärl som är slutna, så som vår vattenkokare. Numera har vi även en tryckkokare vilket ökar utbudet av möjligheter. På vår förra atlantenöverfart använde vi inte ens hälften av konserverna vi införskaffat. Vi var helt enkelt inte så sugna på mat när vi hade över en veckas kuling. Både Mikael och jag har känt av sjösjuka under resans gång. Framförallt yttrar den sig i en jobbig trötthet då man inte vill annat än att sova. När vi bunkrat mat i Karibien har vi ofta haft svårt att hitta färskt kött. Det mesta är fruset och de äter mycket kyckling. För längre överfarter är fruset kött idealiskt och vi räknar med ”färsk” mat i minst två veckor om vädret tillåter.

Mikaels pappa ville veta lite mer om vardagen i Karibien. När vi inte är på väg eller iland så består vardagen i Karibien av att snorkla, läsa böcker, baka sockerkakor för Mikaels sötbehov och underhålla båten (framförallt rosten). Men vi har inte haft så mycket sådan tid. För det mesta har vi varit på resande fot och försökt uppleva så mycket som möjligt i varje land (vilket i princip är varje ny ö i Karibien). För varje land man kommer till måste man gå igenom den mer eller mindre tidskrävande proceduren med att checka in i landet och ut när man lämnar. Ibland kan man checka in och ut samtidigt om man bara stannar i några dagar vilket underlättar. Ofta ska man igenom, costum, immigration, port office, National parks office etc. för att fylla i papper och betala diverse avgifter. Ibland är det till och med avgift för att snorkla. Som marinbiologer tycker vi att det är helt ok då pengarna (förhoppningsvis) går till att underhålla reven. För varje land vi kommer till försöker vi få tag på en liten gästflagga att hänga upp. Det har inte varit det lättaste att hitta i alla länder och jakten har ibland pågått i flera dagar. De som ska segla över och vill vara korrekta med gästflaggor borde handla alla flaggor i Europa/Kanarieöarna. Allt var billigare på Kanarieöarna än i Karibien och man kan spara mycket pengar på att handla där. Dessutom är det lätt att hitta rätt grejer där. Att hitta ny patron och självutlösare till Mikaels flytväst, efter hans hysteriskt roliga uppblåsning hängandes under peket, var en utmaning och dessutom kostade det betydligt mer än i Europa. Men jag skrattar gott fortfarande så det var det värt.

Seglingen norr över från Tobago Cays till Martinique var ofta tuff med full motvind eller hård kryss. Det var ofta mindre än 50 grader mot vind vilket vi inte kan segla i med Nitassinan utan att ha motorhjälp och hårt skotat storsegel. När vi kom förbi Martinique var de flesta överfarterna fantastiska med halvvind och slör som är de absolut bästa vindarna för Nitassinan. Eftersom Nitassinan är så tung, 8,5 ton tom, så behövs åtminstone (beroende på vindriktning) vindar över 5 m/s för att vi ska ta oss fram i någorlunda fart. Vi har varit uppe i ca 9 knop som snabbast men det hör till ovanligheterna. Gör vi över 5 knop anser vi oss göra bra fart. Nitassinan är ingen racer men hon är en fantastiskt stabil och trygg långseglare.

Under överfarterna turas vi om med vaktpass. Många har berättat att de går ner i båten och ser på film under sina längre pass men vi vill alltid ha någon som håller utkik. Ljudböcker är det bästa för att hålla sig vaken och alert på längre pass. På atlantenöverfarten hade vi ett undantag eftersom vi var helt slut båda två. Den på vakt fick ställa äggklocka och sova i max 20 minuters intervaller. Det var helt ok med tanke på att vi bara såg två andra båtar under hela färden. Men det är inte bara båtar man kan träffa på där ute. En kvinna vi träffade berättade om hur deras aluminiumbåt förstördes av en val de seglat för nära. Nuförtiden seglar de i stålbåt. I Karibien har vi främst seglat under dagtid då avstånden mellan öarna inte är så långa och det helt enkelt är bekvämare så. Vi har passat på att fiskat, då det gått, och spanat efter fåglar, valar och delfiner. Vi föredrar att ankomma till en ny ankring medan det är ljust då man lättare kan undvika rev och lätt ser var de bra ytorna med sand finns. Vi ankrar oftast under fem meters djup så det är lätt att simma ner och kontrollera om ankaret sitter ordentligt. Ibland tillåter de att man har en lina i land men oftast inte. Dinge är ett måste i Karibien om man inte vill simma iland. Vi köpte en biltemadinge under 5 000 kr som vi fyllde med luft på en ö utanför Lysekil och har inte behövt fylla den en enda gång sen dess. Den har blivit lite skitig men har hållit högt över förväntan. Med en liten 4 hp har den inte varit den snabbaste men den har tagit oss fram så gott som dagligen.

Reggae är musiken som gäller på de flesta öar. Trodde vi skulle kunna hitta lite ny reggae under resan men Bob Marley är kungen och vi har nog hört hans musik varje dag. När man ligger utanför en större stad kan man ibland höra technomusik från gigantiska högtalare som de sätter upp längs med vägarna. På gatorna hänger lokalbefolkningen. Där är det fest var och varannan kväll och på gatorna kan man generellt hitta den bästa och billigaste maten. När vi servade båten i Rodney Bay blev vi kortvariga stammisar hos en kille som grillade längs med vägen utanför. Vi lärde oss i Barbuda att många av de som lagade mat längs gatorna var från Jamaica och att de var så pass bra försäljare/bra på att laga mat, att de konkurrerat ut andra. På Barbuda fanns det ett fåtal restauranger men de flesta lokalborna åt från gatorna.

Hygienen ombord kanske inte alltid är ultimat då färskvattensduschar inte hör till vardagen men det har fungerat riktigt bra att tvätta kroppen med saltvattenstvål och håret med vanligt schampo. Min kära vän Josefine gav mig fantastiska spraybalsam från L’Oréal som förenklat livet för en långhårig. Hår växer otroligt snabbt och slits massor i sol och saltvatten. Lite då och då lyxar vi till det och sköljer av saltet med vår soldusch (i form av en svart säck med vatten som värms av solen) men för det mesta är det helt onödigt då vi snart är tillbaka med snorkeln i vattnet.

Det är tur att Mikael är ”kalsongmannen” och att vi oftast annars lever i badkläder. Tvätta kläder är ingen favorit då det är dyrt att lämna in dem och jobbigt att handtvätta. Några vi träffat tvättar i saltvatten men där går vår gräns. Saltvatten på kläder gör att de inte torkar helt och det känns lite unket. Däremot diskar vi oftast i saltvatten och om man torkar av med en handduk så försvinner den salta/feta ytan som kan bli om disken självtorkar.

Ju längre norröver vi kommit har kvällarna blivit lite längre och lite kyligare. Kyligt för oss är nu ca 27 grader så det är dags att börja vänja sig vid svensk sommar. Ska bli spännande att se när segelställen kommer fram igen. Mössor och vantar ligger redo för kyla. Bunkrade gjorde vi på Sint Maarten, lyxyachternas lekstuga, och nu är vi på vår sista ö i Karibien, Anguilla, för att njuta av strand, snorkling och sol för en dag. Tittar på vädret och inser att vi måste vara försiktiga runt Bermuda då det kommer lågtryck med kraftiga vindar och höga vågor lite då och då.  Lägger upp ett nytt meddelande så fort vi är iland igen, om ca 7-20 dagar.