6th of May to the 20th of May – Azores, Ponta Delgada, to England, Brighton. Wind against us or no wind at all. Never used so much diesel on a passage.

May 22, 2014 in Uncategorized

Fortfarande inte mycket vind att prata om men åtminstone åt rätt riktning för att segla mot England. För er som besöker Azorerna, tänk på att tull/immigration/polis/hamnkontor har stängt under lunchtid. Vi missade detta då vi skulle avsegla och kom iväg sent efter lunch.

Efter tre dagars segling dog vinden. När den väl kom tillbaka fick vi motvind. När vinden vände till vår fördel igen var den för svag och övergick till stiltje. Från andra har vi hört att just denna sträcka var att frukta med kraftiga vindar och ostadigt väder om man seglade tidigt på säsongen som vi. För oss blev det istället den sträckan med minst vind och vi passerade högtryck efter högtryck. Vi gjorde slut på hela tanken som är ca 120 liter och 120 liter i extradunkar. (Totalt gick vi 175 timmar för motor). När vi såg Scilly Islands utanför Lands End (sydvästra Storbritannien) insåg vi att vi inte skulle ta oss hela vägen fram. Det var total bleke. Fantastiskt vackert men oerhört nervöst. Mikael kom på räddningen. Vi hade några liter i båtvärmaren som vi fick använda för att ta oss till närmaste hamn som blev Newlyn. Självklart kom vi fram för sent för diesel och affärer (23.20 den 17e Maj). Vi fick oss i alla fall en god natts sömn i hamn.

Vi hamnade i en av de större fiskehamnarna i området med både trålare, garn och burfiskare. Mikael träffade på en vänligt äldre man som gav honom skjuts till närmaste bensinstation. Han gav oss även en tur i marknadshallen, sorteringsrummet, frysrummen och gav oss en påse med sandskäddor. Vi lyckades även få en efterlängtad dusch innan vi seglade vidare… nja, inte så mycket till segling resten av biten till Brighton heller.

Resan från Azorerna var ganska tradig. De tio böcker vi bytt till oss på Bermuda blev genomlästa. Vi satt till och med i sittbrunnen och tittade på film några kvällar. Mikael fick för sig att torka tonfisk vilken blev extremt salt men går kanske att ha i matlagning. Han målade rostfläckar, jag sydde ihop trasiga kläder. Vi fick även ihop knutet alla 40 signalflaggor till flaggspel som vi ska hissa när vi kommer i land. Åt en del av alla de konserver vi handlade på oss i Tyskland. Ska ni resa så satsa på färskmat hela resorna. Det är inte några problem om man har ett kylskåp. Vi har en hel del konserver kvar och de är inte lockande att äta.

 

Djurliv under sträckan Azorerna-England

Det kanske inte var så många andra segelbåtar under sträckan från Azorerna till England men vi såg andra långresande på väg hem. Vi fick storbesök vid två tillfällen. Först gled två fenvalar förbi båten skrämmande nära. Vi sprang ut på däck för att titta och då kom de upp precis bredvid båten, den ena efter den andra. Att ha två giganter, som är långt längre än båten, komma simmandes som delfiner som surfar i vågorna framför båten, var ganska surrealistiskt. Nästa besök upplevde vi som en större val men vi kunde inte identifiera den. (Den enda större arten av val är blåvalen). Det kan ha varit en stor fenval men den betedde sig lite annorlunda i och med att den aldrig visade någon fena. Fenvalarna visade blåshål och sen ryggfena. Vi fick även sällskap av ett stort gäng pilotvalar som visade upp sig för oss.

Vi hade turen att få se fjällabb vid två tillfällen vilket enligt vår fågelbok är ganska ovanligt att se under migration. Såg även tärnor på väg hem. Andra icke migrerande arter var stormfåglar, gulnäbbad lira, havssula, tordmule, lunnefågel. VI fångade även en stormfågel på äventyraren Scotts vis, genom att den trasslade in sig i fiskelinan. Den kom som tur loss av sig själv så vi slapp hantera den.